Meny
Nya viner 2/6
Provning Beställningssortimentet
Terrifics Vårsalong
Mejl
Inte vårt bord...
Kaviar, fint vin och levervärden
Vända svart till vitt
Sen kom kriget
PS: Degustation Pathétique
(Fasta "Sommar-viner")
testade vid Systemets skribentprovning Sthm 15/4
Billigt men bra är trevligt att kunna tipsa om. Lite blandat blint:
2023 Sandalwood Margaret River Cabernet Sauvignon, Australien
(2124, 129 kr; The Wine Team Global)
"Djuplila; ung smakrik Cab (Sydafrika?)..." G/VG.
McManis Toasted Oak Red Wine, Kalifornien
(2113, 119 kr; Divine)
"Djuplila; ung mullig fatfruktig Nya världen..." G.
(Aj aj, USA! Är rädd att jag med det här blindtipset trumpat i klaveret...)
Euphoria Spumante, Sicilien
(20150, 89 kr; Oenoforos)
"Frisk syrlig mousserande, enkel men ren..." G.
2024 Schömehl Riesling trocken, Nahe
(6610, 142 kr; VinoNovo)
"Ung rak enkelsyrlig Riesling..." G.
2024 The Idiot Pinot Noir Rosé Weingut Karl Pfaffmann, Pfalz
(2849, 119 kr; Enjoy)
"Ljus rosa; ung ren smakrik frukt..." G.
Ett vin med det namnet hade jag säkert hoppat om jag provat öppet. Luktar plonk...
No.1 Swedish Gin, Sverige
(302, 210 kr; No.1 Production)
"Fin ren gin, lång..." VG.
Åbro Bryggeri Nästgårds Ljusa, Sverige
(2341, 50 cl 17 kr)
"God frisk beska..." G/VG.
(Inga TS-lanseringar i juni)
(Vinkällaren Grappe, Sthlm 14/5)
Två vita och en röd, blint 14/5:
2022 Les Treilles du Loup Gewurztraminer Domaine Weinbach (71138, 359 kr), Alsace. "Gulton; rik kryddig Gewurz, rel torr..." G/VG. Läckert till fiskar med gräddiga såser.
2024 Chablis Albert Bichot (79768, 249 kr), Bourgogne. "Gulton; ung ren syrlig Chardonnay (Chablis?)..." G.
2021 Rust en Vrede Estate (12356, 329 kr), Sydafrika. "Rödlila; ung smakrik Cab (Bdx?)..." G.
Fick även prova några nya årgångar från fasta sortimentet. Väljer en: 2023 Trimbach Riesling (1381, 189 kr), Alsace. "Gulton; ung stramkryddig Riesling (Alsace?)..." G.
(Skeppsbron, Sthlm 14/5)
Väljer en måltidstrio, mousserande, vitt, rött:
2022 Crémant de Bourgogne Blanc de Blancs Clotilde Davenne (70549, 229 kr). Ren, frisk, enkelgod.
2020 Virginie de Valandraud Blanc (54289, 479 kr), Bordeaux. Inbjudande "persika", fin typisk torr vit Bdx.
2019 Brunello di Montalcino La Fuga (12330, 399 kr), Toscana. Ung djup frukt, potential.
Bjöds även på superdelikatessen grynkorv. Bästa valet till den: 2023 Morgon Les Charmes (79184, 199 kr), Beaujolais.
"Bland vinskribenterna säger du att vi ska lita på 'den elakaste'. Menar du kanske den sparsmakade herr Artberg?"
Du sa det själv.
"Deltagarna på Systemets så kallade skribentprovningar har det bra. Behöver inte ta några egna initiativ, bara smaka på det SB dukar fram..."
Ja, vi har det bra. Systemets inköpare står för grovjobbet, vi för finliret.
Sparat mejl:
"Jag har förstått att du som vinskribent möter viss kritik, för att du snålar med tipsen och för ditt 'raljeri'. Samtidigt hör du väl knappast till kändisarna (citeras t ex aldrig i annonser). Så hur ser du ärligt på dig själv i den här hajpade branschen?"
Fick för några år sen en liknande fråga. Svarade då: "Som en fjärt i en sulfitfabrik." Ser inga skäl att ändra på svaret.
Sista mejlet får egen rubrik:
"När jag läser om förhållningsreglerna kring gårdsförsäljning vill jag travestera Love Almqvist: 'Blott Sverige svenska alkoholbyråkrater har...' "
Jo, den svenska asketismen tycks odödlig. Kantboll från 1993:
Jag tittar på ett franskt tidningsfoto från 80-talet med Francois Mitterand, Régi Debray, Paul Guimard och andra vänsterfrassar runt resterna av en fordom glänsande måltid.
Bordet är fyllt av tomma och halvtomma vinglas typ bourgognekupor, kaffe & cognac är framdukat, från flertalet nunor pekar mäktiga cigarrer. Stämningen är däst aristokratisk.
Skulle en svensk regering överleva en sån bild?
Tveksamt. Minns vad som hände transportbasen Hasse Eriksson. På en berömd strandbild från Mallorca sågs han med mätt buk och grogglas. Den bilden sänkte honom.
Njutare gör sig inte i Sverige. Det gör att vi har makthavare som om de inte är asketer tvingas bli hycklare.
"Den som enbart dricker vatten har en hemlighet att dölja" var det ingen svensk som sa utan fransmannen Charles Baudelaire (Les paradis artificiels, 1860).
Bland julklappsböckerna till min fru - som hon aldrig hann läsa - fanns Jan Guillous senaste, Anteckningar från Aftonsången.
Först nu har jag förmått mig att öppna den. Några klipp:
Hustrun hade valt iransk kaviar till förrätt och självtillagade viltfärsbiffar. Bourgogne till båda rätterna, min uppgift att finkalibrera vinvalet. Enkelt och behagligt.
Åtminstone behagligt i privat diskretion. Iransk kaviar vore annars klart provocerande, sånt man inte vill ha ryktesspritt på nätet. Om jag givit hustrun en liten guldberlock vid middagsbordet hade ingen vän av kulturellt korrekt ordning blivit lika upprörd som för det billigare alternativet iransk kaviar. För att förstå varför måste man vara psykoanalytiker med särskild inriktning på kulturelit och etablissemangsvänster.
Jag körde in en St. Émilion från -90 i mikron för chambrering. (...)
"Visst", sa Carl. "Fint vin, men du behöver inte ta i så förbannat när du bjuder."
"Tack för omtanken", sa jag. "Men döden närmar sig statistiskt obönhörligt och sånt här vin ska inte ligga i vinkällaren tills det är för sent."
För tio år sen drabbades jag av starka dubier inför vad som föreföll som ett orimligt leverresultat och ordnade med en stor genomgång för att få en mer trovärdig second opinion. Jag spände mig inför en dystrare sanning när en munter leverspecialist på Sophiahemmet förevisade min lever med ultrajlud och berömde den för att tveklöst vara i tillräckligt gott skick för att doneras till bättre behövande för den olyckliga händelse att jag skulle lämna jordelivet, fast med kroppen fortfarande disponibel.
Jag lät mig ändå inte övertygas. Anderz H som var en av mina bästa vänner hade dött tio år tidigare i skrumplever fast hans alkoholkonsumtion inte varit dramatiskt högre än min. (...)
Detta redovisade jag för den muntre leverspecialisten. Då blev ha plötsligt allvarlig och underströk att han hade all förståelse för min principfasta solidaritet med mitt eget skrå. Men, påpekade han efter en konstpaus, det finns en avgörande omständighet som inte kan tas med i sådana där statistiska beräkningar. Ärftlighetsfaktorn.
"Så det var en jävla tur", konkluderade han, "att den här levern inte slösades bort i en nykterist."
@ À propos Puccinis ofullbordade opera Turandot. Den skrevs sen färdigt av tonsättaren Alfano (ca 14 minuters musik), men vid premiären bröt Toscanini exakt där Puccini slutat - med de gripande orden "Ecco è morto il Maestro, här dog maestron."