Hans Artberg om Vin

Meny

Juni 25

 

 

Nya viner 2/6

Provning Beställningssortimentet

Terrifics Vårsalong

Mejl

Inte vårt bord...

Kaviar, fint vin och levervärden

Vända svart till vitt

Sen kom kriget

PS: Degustation Pathétique

 

 

Nya viner 2/6

(Fasta "Sommar-viner")

testade vid Systemets skribentprovning Sthm 15/4

 

Billigt men bra är trevligt att kunna tipsa om. Lite blandat blint:

 

2023 Sandalwood Margaret River Cabernet Sauvignon, Australien

(2124, 129 kr; The Wine Team Global)

    "Djuplila; ung smakrik Cab (Sydafrika?)..." G/VG.

McManis Toasted Oak Red Wine, Kalifornien

(2113, 119 kr; Divine)

    "Djuplila; ung mullig fatfruktig Nya världen..." G.

    (Aj aj, USA! Är rädd att jag med det här blindtipset trumpat i klaveret...)

Euphoria Spumante, Sicilien

(20150, 89 kr; Oenoforos)

    "Frisk syrlig mousserande, enkel men ren..." G.

2024 Schömehl Riesling trocken, Nahe

(6610, 142 kr; VinoNovo)

    "Ung rak enkelsyrlig Riesling..." G.

2024 The Idiot Pinot Noir Rosé Weingut Karl Pfaffmann, Pfalz

(2849, 119 kr; Enjoy)

    "Ljus rosa; ung ren smakrik frukt..." G.

    Ett vin med det namnet hade jag säkert hoppat om jag provat öppet. Luktar plonk...

No.1 Swedish Gin, Sverige

(302, 210 kr; No.1 Production)

    "Fin ren gin, lång..." VG.

Åbro Bryggeri Nästgårds Ljusa, Sverige

(2341, 50 cl 17 kr)

    "God frisk beska..." G/VG.

 

(Inga TS-lanseringar i juni)


 

 

Provning Beställningssortimentet

(Vinkällaren Grappe, Sthlm 14/5)

 

Två vita och en röd, blint 14/5:

    2022 Les Treilles du Loup Gewurztraminer Domaine Weinbach (71138, 359 kr), Alsace. "Gulton; rik kryddig Gewurz, rel torr..." G/VG. Läckert till fiskar med gräddiga såser.

    2024 Chablis Albert Bichot (79768, 249 kr), Bourgogne. "Gulton; ung ren syrlig Chardonnay (Chablis?)..." G.

    2021 Rust en Vrede Estate (12356, 329 kr), Sydafrika. "Rödlila; ung smakrik Cab (Bdx?)..." G.

    Fick även prova några nya årgångar från fasta sortimentet. Väljer en: 2023 Trimbach Riesling (1381, 189 kr), Alsace. "Gulton; ung stramkryddig Riesling (Alsace?)..." G.

 

 

Terrifics Vårsalong

(Skeppsbron, Sthlm 14/5)

 

Väljer en måltidstrio, mousserande, vitt, rött:

    2022 Crémant de Bourgogne Blanc de Blancs Clotilde Davenne (70549, 229 kr). Ren, frisk, enkelgod.

    2020 Virginie de Valandraud Blanc (54289, 479 kr), Bordeaux. Inbjudande "persika", fin typisk torr vit Bdx.

    2019 Brunello di Montalcino La Fuga (12330, 399 kr), Toscana. Ung djup frukt, potential.

    Bjöds även på superdelikatessen grynkorv. Bästa valet till den: 2023 Morgon Les Charmes (79184, 199 kr), Beaujolais.

 

 

Mejl

 

 "Bland vinskribenterna säger du att vi ska lita på 'den elakaste'. Menar du kanske den sparsmakade herr Artberg?"

    Du sa det själv.

 

"Deltagarna på Systemets så kallade skribentprovningar har det bra. Behöver inte ta några egna initiativ, bara smaka på det SB dukar fram..."

    Ja, vi har det bra. Systemets inköpare står för grovjobbet, vi för finliret.

 

Sparat mejl:

    "Jag har förstått att du som vinskribent möter viss kritik, för att du snålar med tipsen och för ditt 'raljeri'. Samtidigt hör du väl knappast till kändisarna (citeras t ex aldrig i annonser). Så hur ser du ärligt på dig själv i den här hajpade branschen?"

    Fick för några år sen en liknande fråga. Svarade då: "Som en fjärt i en sulfitfabrik." Ser inga skäl att ändra på svaret.

 

Sista mejlet får egen rubrik:

 

 

Inte vårt bord...

 

"När jag läser om förhållningsreglerna kring gårdsförsäljning vill jag travestera Love Almqvist: 'Blott Sverige svenska alkoholbyråkrater har...' "

    Jo, den svenska asketismen tycks odödlig. Kantboll från 1993:

 

Jag tittar på ett franskt tidningsfoto från 80-talet med Francois Mitterand, Régi Debray, Paul Guimard och andra vänsterfrassar runt resterna av en fordom glänsande måltid.

    Bordet är fyllt av tomma och halvtomma vinglas typ bourgognekupor, kaffe & cognac är framdukat, från flertalet nunor pekar mäktiga cigarrer. Stämningen är däst aristokratisk.

    Skulle en svensk regering överleva en sån bild?

    Tveksamt. Minns vad som hände transportbasen Hasse Eriksson. På en berömd strandbild från Mallorca sågs han med mätt buk och grogglas. Den bilden sänkte honom.

    Njutare gör sig inte i Sverige. Det gör att vi har makthavare som om de inte är asketer tvingas bli hycklare.

    "Den som enbart dricker vatten har en hemlighet att dölja" var det ingen svensk som sa utan fransmannen Charles Baudelaire (Les paradis artificiels, 1860).

 

 

Kaviar, fint vin och levervärden

 

Bland julklappsböckerna till min fru - som hon aldrig hann läsa - fanns Jan Guillous senaste, Anteckningar från Aftonsången.

    Först nu har jag förmått mig att öppna den. Några klipp:

 

Hustrun hade valt iransk kaviar till förrätt och självtillagade viltfärsbiffar. Bourgogne till båda rätterna, min uppgift att finkalibrera vinvalet. Enkelt och behagligt.

    Åtminstone behagligt i privat diskretion. Iransk kaviar vore annars klart provocerande, sånt man inte vill ha ryktesspritt på nätet. Om jag givit hustrun en liten guldberlock vid middagsbordet hade ingen vän av kulturellt korrekt ordning blivit lika upprörd som för det billigare alternativet iransk kaviar. För att förstå varför måste man vara psykoanalytiker med särskild inriktning på kulturelit och etablissemangsvänster.

 

Jag körde in en St. Émilion från -90 i mikron för chambrering. (...)

    "Visst", sa Carl. "Fint vin, men du behöver inte ta i så förbannat när du bjuder."

    "Tack för omtanken", sa jag. "Men döden närmar sig statistiskt obönhörligt och sånt här vin ska inte ligga i vinkällaren tills det är för sent."

 

För tio år sen drabbades jag av starka dubier inför vad som föreföll som ett orimligt leverresultat och ordnade med en stor genomgång för att få en mer trovärdig second opinion. Jag spände mig inför en dystrare sanning när en munter leverspecialist på Sophiahemmet förevisade min lever med ultrajlud och berömde den för att tveklöst vara i tillräckligt gott skick för att doneras till bättre behövande för den olyckliga händelse att jag skulle lämna jordelivet, fast med kroppen fortfarande disponibel.

    Jag lät mig ändå inte övertygas. Anderz H som var en av mina bästa vänner hade dött tio år tidigare i skrumplever fast hans alkoholkonsumtion inte varit dramatiskt högre än min. (...)

    Detta redovisade jag för den muntre leverspecialisten. Då blev ha plötsligt allvarlig och underströk att han hade all förståelse för min principfasta solidaritet med mitt eget skrå. Men, påpekade han efter en konstpaus, det finns en avgörande omständighet som inte kan tas med i sådana där statistiska beräkningar. Ärftlighetsfaktorn.

    "Så det var en jävla tur", konkluderade han, "att den här levern inte slösades bort i en nykterist."

 

 

Vända svart till vitt

 
Trump jämförs ibland med Hitler. Men varför inte med Mussolini?
 
Det kunde vara vilken tid och vilken politruk som helst - men nu var det 1926 och Benito Mussolini.
    Inför premiären på Puccinis sista och ofullbordade opera Turandot på La Scala den 25 april (Puccini dog i strupcancer två år tidigare) tillfrågades fascistledaren Mussolini om han ville närvara vid den historiska aftonen. Il Duce tackade ja - på villkor att man som inledning spelade fascisthymnen Giovinezza.
    Nu hette dirigenten Arturo Toscanini. Han lät hälsa La Scala-direktionen att om de ville ha fascisthyllningar fick de söka sig en annan dirigent.
    Mussolini valde reträtt, kom aldrig till teatern.
    Föreställningen blev en stor succé. En av operahistoriens mest gripande premiärer. Men Mussolinis frånvaro behövde förklaras. Det åtog sig Milano-tidningen Corriere della Sera, som skrev att statschefen "inte ville att hans närvaro på något sätt skulle distrahera publiken: dess uppmärksamhet borde odelat riktas mot Puccini..."
        (Hans Artberg: Kantbollar)
 
 

Sen kom kriget

 
À propos konflikten i Kashmir. Allt går igen...
 
Strax före kriget mellan Indien och Pakistan i början av 70-talet fanns endast en gränsstation öppen mellan de båda arvfienderna. Jag passerar nålsögat från Pakistansidan samtidigt med en pakistansk student.
    Den indiske tullofficeren - en smart överlägsen typ i modeuniform - ställer de vanliga frågorna om vapen och nakenbilder, och jag skakar som vanligt på huvudet.
    Han frågar den unge pakistanen: "Några nakenbilder?"
    Denne svarar JA.
    Jag vet inte vem som blir mest överraskad, jag eller tullaren. Han börjar i alla fall - något förvirrat - undersöka studentens bagage. I botten finner han till slut vad han söker, en bok (jag böjer mig fram och ser att det är Platons dialoger).
    Med inlevelsen hos en apa som lusläser en medapas huvud granskar tullofficeren boken, från pärm till pärm. Av förklarliga skäl hittar han föga "av värde" och frågar bryskt: "Här finns ingen nakenbild?"
    - Jo, säger studenten, the naked picture of Truth, DEN NAKNA SANNINGEN.
    Officeren stirrar som om nån hällt soppa i han militärkask. Munnen gapar fisklikt.
    Nu blir studenten skjuten! tänkte jag
    Men i mig bubblar SKRATTET. Växer, växer som en vårflod tills - officeren börjar skratta!
    ALLA TRE skrattar vi nu så tullhuset rämnar och gränsen rullar ihop sig som ett tunnband...
    Men sen blev det krig, och inget kunde vara mer avlägset än pakistan-studentens fräcka leklynne och tullindierns tappra självövervinnelse.
        (Jorden runt med Hans Artberg, tidningen Folket 1977)
 
 
PS Juni:

Degustation Pathétique

 
Eftersom jag inte längre köper mina dyrare rekommendationer - dels av nyekonomiska skäl, dels för att jag inte längre har nån att dela dem med - försöker jag njuta lite mer av dem på provning.
    Kan ställa undan glas, sniffa dem igen lite senare, kanske till och med svälja en droppe. Och hallucinera några goda tilltugg. Och vad min fru skulle ha sagt.
    Patetiskt förstås. Men också ett sätt att överleva, ändå vara med. Om jag fäller en tår hoppas jag att ingen ser.
 
 

PPS

 
@   Ny årgång. 2023 Petit Chablis La Chablisienne (5585, 169 kr). Ren och frisk, ändå helt olik 22:an, som var klassiskt chablistypisk. 23:an har en lätt bananton som fintar Soave...
@   Kärlek. Många i djupa relationer önskar sig att det blir de som får dö först. Men är egentligen ganska själviskt. Då lämnar man ju åt partnern att bli den sörjande.
      (Idealet är förstås att dö samtidigt. Min fru och jag sa att vi hand i hand skulle ramla från Mount Everest...)

 À propos Puccinis ofullbordade opera Turandot. Den skrevs sen färdigt av tonsättaren Alfano (ca 14 minuters musik), men vid premiären bröt Toscanini exakt där Puccini slutat - med de gripande orden "Ecco è morto il Maestro, här dog maestron."

Copyright © Hans Artberg om Vin 2025 | Powered by purePUBLISH | Hosted by WebOne AB