Hans Artberg om Vin

Meny

PS 18-

 

2018

Jan: Abstinens

Mar: Hellre en öl...

Maj: På provning...

Aug: Om att dricka...

Sep: AI

Okt: Höstsång

Nov: Tråkiga viner?

2019

Jan: Vinspalter

Mar: Alkoholist?

Apr: Med åren...

Jun: Vin & lön

 

PS Januari:

Abstinens

 

Jag bodde en gång på Ceylon ett par månader. Där drack man INTE vin. Jag flög sen till Singapore. Till maten på planet bjöds en röd bordeaux. På papperet högst ordinär - men kändes då som det godaste jag druckit!

    Abstinens ska inte föraktas. Ökar lusten. Den här var påtvingad - ordinera själv är svårare...

    Normalt dricker jag idag vin 4-5 gånger i veckan. Redan en veckas askes tycks mig trist. Och ju äldre du blir, desto mer vill du tillvarata tiden.

Alltså. Hur ökar du törsten utan att avstå?

    Svar: sprid kvalitén! Toppviner, över 400 kr, dricker du högst ett par gånger i månaden. Däremellan glada substitut, rosé, cru bourgeois, annata. Härigenom skapas en lätt abstinens, som förhöjer njutandet.

    Som att både äta tårtan och ha den kvar?

    Exakt.

 

PS Mars:

Hellre en öl...

 

- Om du på en fest bjuds enbart box-viner, dricker du iallafall?

    I de fall där jag drabbats har vid sidan alltid funnits ÖL, en för mig mindre problematisk dryck, som sällan förolämpar min gom.

    Lite som klassiskt kontra jazz - en halvdan jazzpianist kan ändå vara njutbar, aldrig en klassisk.

    Ölnörden skulle förstås invända: Öl kan vara väl så komplext som vin, och "en stor stark" motsvarar exakt din ratade box!

    Jag håller inte med, men brukar här undvika öppen debatt. Mitt ölkunnande är för bristfälligt för att det ska bli konstruktivt.

    (Andra nördområden där jag går ogill: whisky och champagne...)

 

PS Maj:

På provning...

 

Den vanligaste besökaren på provningar utanför SB:s regi är mingelprovaren.

    Uppträder aldrig ensam utan i grupper om tre eller fyra. Förstrött snurrande glaset babblar de oavbrutet - om resor, ekonomi, vinbesök, allt utom vinet i glaset. De bär inga provningslistor, för inga anteckningar, verkar vara här mest för att fraternisera.

    Ändå tycks de - paradoxalt - veta en del.

    De är vinnördar - ointresserade av vin...

 

PS Augusti:

Om att dricka...

 

Att "dricka som en borstbindare" är det gammalfolkliga uttrycket för överdrivet alkoholintag. Sägs ursprungligen bottna i en tysk ordlek, bürsten betyder både supa och borsta.

    Förtal av yrkeskår? Inte helt, finns här också något hotfullt, lätt demoniskt. Jfr "dricka som en skolfröken", noll procent demoni. Töntigt, för att inte säga tantigt...

    I mytologin är suputer alltid coolare än nykterister. En iglasetspottande kommissarie Maigret är otänkbar. Liksom en Fredman besjungande alkoholfritt.

    Jo, finns ETT undantag: Fantomen. När han som Mr Walker besöker barer dricker han MJÖLK. Märkligt nog gör det honom ännu tuffare. Han vågar trotsa mönstren. (Och de som hånar honom brukar få ångra det...)

 

 

PS September:

AI

 

I Max Tegmarks nya bok om artificiell intelligens, LIV 3.0, skriver han:

    "För egen del gör det inget att dagens maskiner utklassar mig i manuella färdigheter såsom grävning och stickning, eftersom de inte är några av mina hobbies och heller inte en källa till inkomster eller någon grund för självkänsla. (...) Men i takt med att teknologin förbättras, kommer då AI:s tillväxt att så småningom överglänsa de förmågor som för närvarande ger mig självkänsla och värde på arbetsmarknaden?"

    Mina egna undringar som pensionerad lärare i svenska och filosofi är om det i framtiden kommer att finnas undervisningsmaskiner som bättre än jag förmår intressera eleverna för ämnena.

    Och som icke pensionerad vinskribent: kommer vi att få provningsmaskiner som trovärdigare än människan kan värdera och beskriva upplevelserna av vin? Redan idag finns maskiner som på molekylärnivå kan analysera beståndsdelarna i våra födoämnen. Och vill vi kan de förstås programmeras att varna för oönskade ingredienser (vid överskridande av ett visst gränsvärde). Men det är kemi, inte estetik.

    Kan maskiner "tycka", ha egna åsikter? Tegmark diskuterar här mest etik, hur man gör maskinerna "goda", förhindrar framtida superdatorer att utplåna oss.

    Att konstnärer och kritiker skulle digitaliseras (så vi får maskiner som recenserar maskiner) tycks däremot lågriskabelt. Yrkena är för marginella. Kanske konst och gastronomi just blir människans lilla fredade lekruta när AI tagit över produktionen av basal välfärd.

 

 

PS Oktober:

Höstsång

 

HUR översätter du den här höstliga klangfrossan (inledningen på Verlaines Chanson d'automne): "Les sanglots longs / Des violons / De l'automne".

    Ordagrant blir det "höstfiolernas långa snyftningar" - vilket fångar noll av originalets dova musik.

    Att beskriva viner sägs ibland likna projektet att översätta poesi. Från svårt till omöjligt.

    Vad vi gör är "råöversättningar", säger vad vinet handlar om men inget mer. Musiken kommer vi aldrig åt.

    Varför då översätta? När det gäller poesi är frågan berättigad. Här kan vi ju citera - och tillfoga: om du inte förstår, lär dig språket!

    Viner kan tyvärr inte citeras. Om vi inte konkret kan bjuda på vinet blir det "höstfiolernas långa snyftningar"...

 

 

PS November:

Tråkiga viner?

 

Tycker jag verkligen OM vin? frågar jag mig ibland. På provningar och mässor spottar jag igenom mängder av viner och reagerar tja, nja, går väl att dricka men inget jag köper. Och det gäller då inte Boxmix (typ sånt Mats-Erik Nilsson gisslar i Château Vadå) utan på pappret kvalificerade viner. Min kritik är alltså inte att de är dåliga, utan att de är tråkiga. Saknar avtryck.

    Som med böcker. Är de inte "roliga" att läsa får det vara. Hur berömda de än är.

    Men så, plötsligt, råkar jag ett lyckotjut, med flair, personlighet, som motstått nivelleringssvängen. Och allt är förlåtet.

 

 

PS Januari:

Vinspalter

 

Varför är tidningarnas vinspalter i Sverige så populistiska?

    Jag har tjatat om det här förr, men gåtan består. Pressens övriga kulturkritik (konst/musik/litteratur) läser jag ju med nöje. Är riktad till intresserade.

    Men inte vinkritiken. Den daltar. Utgår från att läsaren vet noll.

    Tankelek, inledningen på en litterär Understreckare:

    "Litteratur behöver inte vara svårt. Börja gärna med en enkel deckare, typ Maria Lang, öka sen till nån roman av Guillou eller Liza Marklund. Du är nu på gång, bara några steg till (kanske en Dickens, en Moberg) och du är litteraturkännare!"

    Varför känns pjollret här så absurt - när det är standard för vinspalter?

 

 

PS Mars:

Alkoholist?

 

Definitionen på alkoholism är flytande. Räcker det med ett jämnt intag av dryck veckovis? Då är jag rädd att jag platsar.

    Men avgörande i mina ögon är tidpunkterna. Tar du "återställare", klunkar vinare anytime utan mat (à la Anna Fox i Kvinnan i fönstret), är du klarare kandidat.

    Mot den synen står "moralismen". För alkoholläkarna, som varnar för vingårdshandel, är boven själva tillgången, inte hur/när/varför. Alkohol är en drog. Droger bör förbjudas eller hårdregleras. Definitionsprivilegiet är Statens.

    För mig (som immoralist?) är det med krökare som med rökare. Vill du sluta eller dra ner? Gör det då! Kan du inte? Rök då ihjäl dig.

 

 

PS April:

Med åren...

 

Vad händer med degustationsförmågan med åren? Förfinas den eller förslappas?

    Den gängse myten är att smak- och luktsinnet blir sämre. Men jag har mött minst två smakforskare på professorsnivå som invänt. Om vi tränar hänger sinnena med.

    Vad säger då mina egna erfarenheter? När jag läser yngre provares noteringar förundras jag över associationsrikedomen. Halva frukt- och kryddriket. Själv kopplar jag till druvor plus nån enstaka dominerande särdoft (typ fat, dill, diesel). Men den här restriktiviteten inbillar jag mig att jag alltid haft...

    Ökat har däremot min känslighet för "bitoner". Är vinet initialt inte RENT får det vara. Allt färre viner jag idag gillar odelat.

    Största skillnaden mot förr ligger dock på det psykologiska planet. Gäller prestigen. Idag har jag klart mindre behov av att hävda mig, glänsa, "gissa rätt". Provar och skriver mer avslappat.

    "Ålderns visdom" har det visst kallats. Att glänsa med att inte glänsa.

 

 

PS Juni:

Vin & lön

 

En klassisk nöt är den om vinprovning och försörjning. Hur finansiera sysslan?

    Vill du bevara din INTEGRITET bör du nog i botten ha ett annat, "hederligt" kneg, och vinprovandet som bisyssla. Annars är risken stor att du tvingas sälja dig. Kompromissa, ljuga, förtiga. Hylla annonsörer, lista BiBs.

    Kruxet för bisysslaren är tiden. För att hänga med, testa nytt, krävs minst en vecka per månad. Egentligen finns här bara två lösningar. Att gå ned till deltid. Eller vara pansjo... 

Copyright © Hans Artberg om Vin 2020 | Powered by purePUBLISH | Hosted by WebOne AB