Meny
2024:
Jan: Pionjärdröm
Feb: Pedofilernas seger
Mars: Vilket skulle bevisas...
Apr: Säger du snöripa...
Juli: Musik & vin...
Aug: Vin ska drickas...
Sep: Analys och känsla
Okt: Vänskapskorruption
Nov: Om böcker vore vin...
Dec: Andra tider
2025
Feb: En försynt fråga
Mar: Dryckesskäl
Apr: Detaljer...
Maj: Ritualer
PS Januari 24:
I slutet av 60-talet läste jag i Uppsala - för den lärde rabulisten Teddy Brunius - ämnet estetik. En filosofi omslutande alla konstarter (nu även den nymornade genren film). Men var gick gränsen? Kunde här också dryftas doft & smak, oenologi?
Det här var frågor jag som nyglad vinintresserad funderade över när jag skulle välja tema för kursens obligatoriska föredrag. Vore fräckt att pionjär-föreläsa om vin!
Men. Insåg snabbt att mina kunskaper var för klena. Och i än högre grad förstås hos mina kurskamrater. Vid den här tiden visste normalt inte ens högt bildade något om Bacchi brygder.
Valde att i stället tala om Stravinsky och hans bok Musikalisk poetik. Men jag undrar fortfarande vad salig TB hade sagt om jag föreslagit vin-temat. Med provsmakning...
PS Februari 24:
Verkar som om de gamla smakskolorna "nekrofiler" kontra "pedofiler", med favorisering av gamla resp unga viner, alltmer blivit en generationsfråga.
Vi äldre, uppfostrade med mogna viner, är förstås förlorarna. Har svårare än yngre att anpassa oss till en värld där bättre viner normalt släpps som kart.
Som med HC Andersens äkta näktergal kontra den konstgjorda. De som minns den förra har lite svårt för den senare: "Det klinger smukt nok, det ligner ogsaa, men der mangler noget, jeg veed icke hvad!"
Vad som saknas är komplexitet. Förmågan att gripa, frambringa Taarer.
I sagan kommer den äkta tillbaka, och räddar kejsarens liv: "Tjenerne kom ind for att see till deres döde Keiser; - - jo der stode de, og Keiseren sagde: 'god Morgen!' "
Verklighetens kejsare fick leva på minnet.
PS Mars 24:
Upptäckte via finewines.se ett inslag i Fråga Lund där en grupp experter öppet fick smaka tre rödviner, det första en tetra, det sista en dyrare amerikan. De bads om kommentar + betyg.
Nu var den dolda agendan att undersöka effekten av "förväntan". Hur mycket påverkas vi av etiketten? Vad som serverades var nämligen samma vin, från olika emballage (framgick inte vilket, men misstänker att det var mellanvinet).
Min egen erfarenhet här är att med förväntan alltmer följer KRAV. Får man öppet och som erfaren provare ett vin som inte lever upp till etiketten blir man besviken. Därför var experternas reaktion högst märklig. Tetran fick ett väntat "tja". Men finflaskan inte undran och missräkning utan lovord, "rikt" och "komplext".
Jag ifrågasätter provgruppens expertis. Genom att plocka några halv-kunniga sprättsommelierer (för mig okända men iklädda vit skjorta och fluga) kunde programledarna för TV-tittarna bekräfta fördomen att det där med vin-provning bara är bluff och snobberi. VSB.
PS April 24:
Jag och min fru brukade alltid äta påskbord på Vilsta Herrgård utanför Eskilstuna, en dryg halvtimmes promenad från vår bostad. Sista gången innan de slog igen blev minnesvärd.
Vi satt som vanligt vid vårt fönsterbord, med utsikt över ån. Och med våra snapsval i små karaffer, nedsänkta i is. Vid ett bord längre in i rummet satt ett äldre par. Jag såg mannen snegla alltmer avundsjukt mot vårt dryckjom. Det var uppenbart att de kört bil hit, han fick inte dricka.
Måltiden fortlöpte, och mot slutet fick vi idén att be om ett rödvin till osten. Vår värd sa att han hade en äldre flaska av Taurinos Patriglione som vi kunde få testa (ett av Italiens bästa viner, på Negroamaro). När vi fick in den liknade vår avundsman det svultne fettot i OA:s strip, "Säger du snöripa, så slår jag ihjäl dej". Tungan hängde längsmed slipsen.
Sen avslutade vi med Vilstas hemgjorda punsch.
PS Juli 24:
När jag blint noterar "Cab" är det inte doft och smak av själva druvan jag menar utan upplevelsen av den jästa druvan, vinet. Som är mer komplex, och också kan dra åt olika håll. Bordeaux, Nya världen...
Själv talar jag gärna om "doftackord". Till skillnad från enskilda toner, som den från svarta vinbär i vinbärssaft.
Även ackord kan vara mer eller mindre komplexa. Beroende på antalet ingående toner. Från enkel treklang till tuffare "kluster". Som pianist (f d) var jag fascinerad av vad som hände när man bröt sönder ackorden och la vissa toner i basen. Gav djup, och luftighet. Vad det konkret skulle motsvaras av i vin vet jag inte, men upplevelsen finns.
Och förstås: ackorden, i både musik och vin, är en syntes, mer än tonernas summa. Tonerna samverkar, interaktivt. Därav magin.
PS Augusti 24:
"Vin ska drickas, inte provas!" En replik jag hör ibland. Dryckens naturliga roll är måltidspartnerns.
Så vid provning frågar jag mig ofta: "Hur skulle det här fungera till mat?" Och omvänt när jag hemma dricker ett nytt vin (t ex från Franska Vin-kompaniet): "Hur hade jag upplevt det här blint, på provning?"
Svåra frågor - i bägge fallen. Ofta dricker jag förstås till maten viner jag tidigare provat. Men nu öppet.
Idealsituationen är alltså blindprovning - följd av intag till mat. Dessvärre svårarrangerat. Och strikt begränsande för antalet viner.
En extra komplikation är att det finns renodlade "provningsviner" kontra "matviner". Viner som genom sin komplexitet och informationsmängd imponerar vid provning, men sen inte är tillräckligt läskande för att fungera som måltidsdryck. Och viner som är tystlåtna vid provning men som via sin fräschör och renhet blir suveräna till maten.
Här krävs av provaren extra siarbegåvning.
PS September 24:
Hur känner man igen ett stort vin?
(Om man nu gör det...) Ja inte genom vetenskaplig analys. Du drabbas. Analysen kommer efteråt.
Inte olikt upplevelsen av stor konst, musik, måleri, litteratur. Kritiken, beskrivningen, är alltid en efterkonstruktion, i begynnelsen finns bara känslan.
(Men om du inte drabbas? Det normala då är att alstret är standard. Men kan förstås också bero på fördomar eller ren oerfarenhet. Det sublima kan skrämma.)
I manualerna kännetecknas stora viner av balans, komplexitet, längd, kropp, ålder m m. Men det är, som jag menar, förklaringar i efterhand. Och aldrig tillräckliga. Kvarstår mysteriet...
(Men AI då, kan inte denna smarta robot här hjälpa till? Säkert är att den överlägset kan analysera, alkohol, syra, sötma, strävhet osv. Men, kan den drabbas? Jfr PS 18: "AI" och "Höstsång".)
PS Oktober 24:
- Jag ser det som en fördel att stå på god fot med producenten, då kanske han vid provning tar fram något extra...
(Och... Varför gör han det?)
Minns en middag i Verona under VinItaly där jag hamnat bland ett gäng internationella vinjournalister, främst från England och USA. Alla försökte överträffa varandra i hur väl de kände producenterna. En hade av Aldo Conterno fått en cykel, andra bjudits på resor osv.
Själv satt jag tyst. Men borde kanske ha översatt Tomas Tranströmers maxim om den ideale kritikern: "Ska helst vara brevbärare, bo i Norrland och inte känna en jävel..."
PS November 24:
- Årets nobelpris i litteratur går till den sydkoreanska författarinnan Han Kang...
Genant. Hade varken läst henne eller hört talas om henne.
Förr - under min 20-åriga sejour som litteraturkritiker - hängde jag med bättre. Kunde t o m förutspå några pris, som Patrick White 1973 och Saul Bellow 1976.
Nu ägnar jag mig mest åt omläsning. Med vårt hembibliotek på 5000 böcker finns gott om val.
I drömmen översätter jag ibland till vin. Med en vinkällare med 5000 klassiker, skulle jag då köpa nytt? En och annan rosé förstås - som de deckar-pockets jag fortfarande köper. Men troligen mindre ofta Ädlingar (idag f ö mest erbjudna som spermier...).
PS December 24:
Kan vara värt att påminna om hur Systemets s k skribentprovningar gick till i början.
När jag debuterade 1988 skedde de i Vin & Sprits regi. Alla provare anlände samtidigt, och framför var och en stod ett 20-tal glas, redan upphällda och med okänt innehåll. Provningsledaren (Staffan Brännstam) lät oss sedan i tur och ordning kommentera glasen, blint. Först efteråt fick vi facit. Efter kaffepaus upprepades seansen med ett nytt tjog viner.
Alltså klart grymmare än idag.
Nu provar alla öppet (utom en), sköter själv upphällningen och kommer och går som de vill.
En avgörande skillnad är förstås att både provare och viner idag är betydligt fler. Det gamla systemet hade inte fungerat.
En annan - och sorgligare - skillnad är att vi förr fick prova rubbet, även kanonerna. Att på utsläppsprovning idag möta en Mouton är i paritet med att på skogspromenad råka en dront.
PS Februari 25:
Vårt doftsinne sägs från början ha varit renodlat praktiskt/funktionellt: för att varna. För varor olämpliga som föda. Och eventuellt också för yttre faror, rovdjur, brand.
Njutningsaspekten, gourmandisen, kom senare, som ett lyxigt tillägg. (Jfr sexdriften, också initialt rent ändamålsstyrd - för att föröka släktet.)
Ett kodord inom darwinismen är "överlevnadsvärde". Tillskrivs beteenden som är artbevarande.
Nu är frågan: har sinnesnjutningen - gastronomi, konst, erotik - trots allt ett överlevnadsvärde, hjälper oss att bestå. Eller är den en perversion som till slut blir vår undergång. Ungefär som irrationell tro, religion och viskepelse, en gång störtade många äldre kulturer, som Maya och Inka.
(Dinosaurierna, som saknade både gourmandis och gudstro, hade dominerat än idag om de inte dödats av en asteroid...)
PS Mars 25:
Berusning kan vara trevligt - som bieffekt. Jag har aldrig intagit alkohol med som huvudsyfte att berusa mig.
Innebär att min alkoholdebut kom sent, efter att jag fyllt tjugo. Upptäckte då plötsligt att alkohol kunde vara gott. Cuba Libre, Gin & Tonic. Systemets härtappade bordeauxer...
Men om det inte är gott får det fortfarande vara. Har varit på fester med alternativen odrickbara lådviner och lättöl. Lättöl, tack!
Nykteristernas syn på alkoholdrycker som droger förstår jag mig alltså inte på. Har ju själv varit nykterist - av smakskäl. När det gäller droger är jag fort-farande nykterist.
PS April 25:
Ett av Griegs vackraste småstycken är hans tonsättning av folkvisan Jeg lagde mig så sildig, för mansröst. Med omkvädet Ingen har man elsket over hende.
Vad Grieg nu gör är att han upprepar "ingen": Ingen har man elsket over hende, ingen. Vilket gör visan oändligt mer gripande.
Skillnaden mellan hantverkaren och mästaren, gesällen och geniet, ligger ibland just i detaljen. Kocken som toppar med den där extra kryddan, vin-makaren som fulländar blenden med den där oväntade druvan.
Det stora lilla.
PS Maj 25:
Stor sorg gör dig hundraprocentigt självcentrerad. Om Trump och Putin startar atomkrig, so what, en skitsak. Din egen tragedi är allt som betyder något.
Mat och vin? Mina kvällsmåltider - utan min fru - blir ritualer, smörjelser. Sallader av skilda slag, på salami, kyckling, tonfisk. Förrätt ofta avocado med stenbitsrom. Aperitif en sexa whisky, sen en dryg halvflaska vin, från resterna av min vinkällare, eller nyinköpta säkra kort. Efteråt kanske en öl. Allt till en film eller serie (Vera) på SVT-Play.
Inte missbruk, men en stunds nödvändig verklighetsflykt.